Underbara, Älskade

Så många grymma människor. Bristol var en fin tid. Jag kommer sakna det. Den här killen är nummer ett på min saknalista. Nu börjar en ny era.

Påpockande Separationsångest

Gårdagen

Det går inte att blogga. Jag hinner inte. Det är för mycket som händer.
Jag har levt varje natt sedan i fredags som om det vore den sista. Som en tonåring. Med hjärtat på utsidan.

Min ursprungsplan var att inte göra en så stor affär av det där med avsked och hejdå-vi-kommer-aldrig-mer-ses-i-hela-vårat-liv, och tårdrypande farväl och näsdukar och snorhulkande. Men jag anar ugglor i mossen. Jag kommer nog få min beskärda del hjärtknip.

Livet och människorna här är så jäkla opretentiösa. Det är befriande att de hur de bär fulast tänkbara kläderna, lyssnar på värdelös musik för massorna, inte har läst de alster som läsas bör och är helt döva för sarkasm. Lite dummare. Lite lättsammare. Lite mer obrydda. Dessutom hatar de inte att ha roligt.

Tur för mig att jag är med på de svenska spelreglerna. Och gillar dom. Och att mina riktiga vänner hemma är bättre än bästa tänkbara. Tur tur tur.

De här fem sakerna kommer jag inte sakna från Bristol-life:

1. Seminarier i Modern Sociological Theories
2. Hemlängtan
3. Den äckliga och opersonliga lägenheten
4. När vinden blåser in i rummet genom fönstret
5. Andra våning på Art- and Social Science Library


Två dagar kvar. Sen kommer jag.

Keeping Busy

The Charm Is On

Herregud. Det är jag som är motsatsen till ödmjuk. Den nyvunna friheten håller på att stiga mig åt huvudet. Frågan är om jag tog priset igår när jag gjorde sorti från en fest med catchiga meningen:

-I don’t wanna brag - I just have so many reasons to

Eller om priset togs när jag deklarerade vilken charmig slutreplik jag fick till på min narcisistiska blogg. Dags att dämpa karisman?

Som Man Bäddar

Tre veckors slit resulterade i fyrkantiga ögon, musarm och slutligen extrema frihetskänslor. Det resulterade också i många sidor uppsats in english. Det känns duktigt. Även om jag tycker uppsatserna suger är det asgött att det är över och jag är löjligt stolt över vilken god karaktär jag har när det brinner i knutarna.

Nu är klockan halv fyra dagen efter. Jag har inte gått upp från sängen än. Jag är bakfull efter en asbra utekväll och kollar på tv-program från svt. Herrejävlar vad jag är väl värd den här slappheten och goa humöret. Pilutta alla som inte har det som jag.

Post Modern Girls

Har varit på biblioteket i tolv timmar nu. Så länge fungerar inte en hjärna. Imorgon ska tre uppsatser in:


1. Which will be more important for the future of Western Democracies, the space of flows or the space of places?

2. Why have some feminists argued for the use of distinctive methods in social research? Is their case justified?

3. Has a postmodern approach to gender relations made modernist perspectives invalid?


Om jag hade två veckor till på mig hade de nog kunnat gå vägen. Jag har typ två timmar till. Det gör ont överallt i hela hjärnan. Sliter med tredje frågan medan jag spelar: The Strokes - Post Modern Girls. Kul i det okuliga.

Ljuset Är Tänt - Men Ingen Hemma

JAG ORKAR INTE PLUGGA MER! Låt mig löpa!

Ägget Var Löst

På vägen hem idag var det en bil som åkte förbi i en faslig fart. I bilen satt det en tokstolle. Tokstollen kastade ett ägg på mig! Jag fick nästan chocken. Vi lever i en helcrazy värld!

Pengar Rullar In Som De Ska

...men i övrigt går det inte så bra nu.
Men det är bannemig inte Centrala Studiestödsnämndens fel. Varför denna ständiga klagan? De är underbara och hur flexibla som helst. Visst är det massa papper och trams som ska fyllas i för att få sina pengar men om man gör som de säger är livet en lek. Idag är jag bästis med CSN. Rör inte min kompis och Carpe Diem för i helvete!

(Vänligen håll inte det här inlägget emot mig när det är dags att punga ut pengar för återbetalning.)

Inte Bättre Förr

Alltså, skönt att världen utvecklas. Tänk om allt var som förr!

Sitter och läser om feministiska perspektiv och förslag av hur vetenskap borde bedrivas och häpnar. Det är så himla fånig världbild författarna målar upp. Fast så är ju boken också skriven 1987. Inte dagens verklighet runt knuten direkt. Skönt att det inte är möjligt att åka tillbaka i tiden och behöva leva på åttiotalet. De är så himla tjugo-år-sen. Alltså kläderna och fripporna kommer ju tillbaka då och då. Illa nog. Men måtte det aldrig komma en åsiktsregression!

Jag blir för övrigt mer postmodernistisk i mina värderingar för var dag. Många timmar på bibblo. Finns det en sanning liksom? Er akademiska feministbitch är jag också. Låt oss krossa patriarkatet genom böcker, kamrater.

Släpp Fångarna Loss, Det Är Vårväder!

Idag skiner solen. Fåglarna kvittrar. Det gör lite, lite ont i själen att sitta inomhus och vänta på att skriv- och tankekrampen ska släppa. Och efter sol, kommer snösken. Och jag har inga vinterskor.

Vad Ska Det Bli Av Mig?

Idag börjar jag inte läsa Europa B på Europaprogrammet. Jag tar från och med om en vecka studieuppehåll på obestämd tid för att känna efter vad jag vill med mitt liv. Jag skojar inte. Om du känner stanken av existentiell kris så är det mitt fel. Nu kan vad som helst hända. Jag kanske kommer på att jag vill bilmekaniker eller balettdansös. Alla dörrar är öppna. Oj oj oj.

(Titta förresten, enligt mina noga beräkningar är Kalmar Europas mittpunkt. Det kan man inte tro.)

Andra Chansen

..det är ju som i melodifestivalen.
Mona Sahlin som ledare för Socialdemokraterna.
Men åååh vad jag tycker hon är grå, övervintrad och 1995. Verkligen inte sämre än de andra partiledarna(undantag Maria Wetterstrand). Men ändå. Jag vill ha nytt blod! Gött att hon är kvinna i och för sig, men Mona Sahlin alltså, har hon fräscha åsikter? Kommer det bli nåt jävla annama nu? Det vill jag nämligen ha. Bring it to me, Mona!

Goa Gubbar

Världen ler mot mig idag. Kan inte sätta fingret på vad det är men flytet ligger i luften. Idag borde jag göra galna grejer för det känns som no matter what kommer jag landa på båda fötterna. Tror dock jag ska hoppa över spexet och somna med ett leende på läpparna istället.

Ovan är en bild på två gossar som ser lika tokroliga ut som mitt humör har känns idag. Låt er gärna inspireras till en produktiv melonhjälmpysseldag.

Skrattinkontinens

Fontängrät idag när jag skrattade till mig ett evigt liv. En gråt som även resulterade i toktröttnad, nariga kinder och minst en veckas svår träningsvärk i magen. Och allt på grund av årets sämsta insats i köket. Men det var det värt. Herren ger och Herren tar.

Rumpan Bar

Tvättmaskinen fungerar inte! Jag har varken utrustning eller tid att tvätta för hand. Antingen måste jag köra vändautochintricket på mina trosor, köpa nya(och inte äta mer denna månaden), eller göra som Britney Spears(no panties). Det blir till att klunsa höger med vänster om ett fåtal dagar. Jag överväger att inte återkomma med resultatet.

Ugly Är Ett Superfint Ord

"..som alla klottrar på förnäma väggar," sjöng en gång ett spexigt svenskt band som antagligen visste vad de snackade om då de beskrev England.

Idag begav jag mig, förvisso ofrivilligt men ändock, på en promenad genom Bristol. Englandstiden i allmänhet, och senaste veckan i synnerhet, har kantats av vinder i nästintill stormen Per-anda med regn som piskat i sidled i på bästa Göteborgsmanér. Men idag sken solen.
Trots ett visst intresse för form och arkitektur har jag inte reflekterat över hur vägen till min skola sett ut. Men idag när solen stod högt och gav byggnaderna bästa tänkbara ljus slog det mig. Britterna har katastroftaskig smak och byggnaderna ser ut som fängelser, miljonprojekt eller skokartonger med ett och annat inslag av pråliga slottsliknande byggnader insprängda vid de mest otippade platser. Det är ju kul att de vågar använda material som betong, betong, betong, sten och betong målat i grått och blått. Med vetskapen om att insidan är än värre ville jag i och för sig nästan gråta.
Men kanske är det ändå inte in- och utsidan som räknas. Kanske är det...baksidan?

To School, For Cool

Art- and Social Science Library på en lördag. Här är jag igen. Det går förvisso åt pipsvängen med koncentrationen och presterandet men ändå. Lite cred borde jag få för min ständiga närvaro. Det borde inte vara för inte som folk skriker study horse efter mig på gatorna.
Som tack skulle jag kunna tänka mig en liten överaskningsfest som bibliotikarierna ordnat där det serveras glass och kakor. En liten summa pengar för min insats som biblioteksmaskot skulle jag också gladeligen ta emot.
På KTB i Göteborg går det ett envist ryckte om att studentera med högst närvaro belönas med ståtliga lampor från andra våningen. Den seden verkar dock inte nått Bristol än. Det ä därför jag sätter allt mitt hopp till glassen och kakorna. Om jag inte får dom tänker jag protestera med att inte komma imorgon - får väl se vem som skrattar sist då!

Om Du Har Ett Äpple, Vill Du Dela Det Med Mig?

Just nu sitter jag i skolans bibliotek i en av de där dödstysta läsesalarna. Det ser ut lite som ett sånt där konstorslandskap som brukar visas upp på flashiga amerikanska filmer från 90-talet. Alla har var sin liten box att sitta vid och det är dödsstraff på att göra ljud eller på annat sätt väcka uppmärksamhet.
Jag har just haft en kafferast. Det var meningen att jag skulle äta mitt medhavda äpple på den rasten men jag glömde att ta med det. Alltså försöker jag lite diskret att äta det nu. Det är tamejfan helt omöjligt utan att göra höga ljud. Jag har provat att liksom äta små små flikar av äpplet i taget och jobba mig in genom att skala av bit för bit med tänderna. No success. Ändrade startegi och tog monsterbett som jag sedan sög på i miljoner år. Ren flopp. Nu överväger jag ärligt att svälja äpplet helt. Det är superstort. High five!

Pepp-Pappan

Idag är en dålig dag. Jag känner mig förjävla korkad och lite orolig för att jag aldrig kommer klara mig själv. Bollarna i luften tappar jag en efter en och järnen i elden bränner jag mig på.
Då är det bra att man har de bästa föräldarna ever. Med dem i ryggen är livet tryggt. Pappa och jag har mejlat idag. Detta inledde eller avslutade pappa sina brev med.

Mejl 1:
Don't worry - be happy

Mejl 2:
Stay Happy!

Mejl 3:
Keep smiling!

Jag ska jobba på råden. Det kommer nog allt ordna sig ändå. Visst kommer det att gå bra.

Leave The Guns, Bring the Cannolis

Utvärdering av "frestande nöjen och något ganska äventyrligt":

Fick under onsdagkvällen smaka på riktiga sicilienska cannolis. Det var minst sagt ett frestande nöje, fast det kändes ju väldigt nytt, rentav ganska äventyrligt.
Fett och socker alltså, det är livet det!

Oförskämt Gott Mod

Allting kan gå itu, men min hjärna har gått i tusen bitar. Åtminstone själva skarphjärnan. Reptilhjärnan funkar faktiskt förvånansvärt bra. Den ignorer ångest(som är mer befogad än någonsin) och fokuserar på sånt som är gött istället. Som mat till exempel. Det är gött.

Idag står det i mitt horoskop på Aftonbladet att “Onsdagen innehåller många tankar och funderingar, men också frestande nöjen och något ganska äventyrligt.” Än så länge har faktiskt onsdagen bjudit på många tankar och funderingar, alltså måste horoskopet stämma. Nu är det alltså bara det göttaste av dagen som väntar. "Frestande nöjen och något ganska äventyrligt". Kittlande! Ge mig, ge mig!

(Bilden är förövrigt ett montage. Den föreställer mig när jag gör något ganska äventyrligt.)

På Höga Hästar

Den här veckan är det jag som polar tätt med sociologen(och framtidssiaren)Manuel Castells. Det går upp och ner men är i det stora hela fruktansvärt förvirrande och invecklat.
Teorierna är intressanta men den gode mannen slänger sig med högtravande uttryck som han förmodligen inte själv förstår utan bara vill flasha med för att dölja att han egentligen är en vanlig dödlig. Smaka till exempel på ”agglomerationsfördel”, ”systemimmanenta rörelser” och ”konvertibelkurser”.
I hans värld är nog lättillgänglighet ett smutsigt ord, i min värld är det hans svårtillgängliga elitism som luktar gammal, svettig (st)rumpa.
Spiken i kistan är ändå at han ursäktar sig lite för sin pretantiösa framtoning och skriver ”Påståendet blir förhoppningsvis begripligare i slutet på den intellektuella färd som jag inbjuder läsaren till i dessa två kapitel”.
Pretto! Pretto! Dödspretto! Och pinsamt. Jag skäms mig lila i ansiktet. Varför skriver han inte begripligt med en gång?

Ber så mycket om ursäkt för jantelagen. Givetvis är jag bara avundsjuk på Castells framgångar och pigga leende. Men jag önskar honom faktiskt en släng ond bråd död. Men inte genom hängning såklart. Det är ju så himla omodernt.

Ich Habe Ein Riesenpickel

Det gick bra att resa tillbaka. Lite tråkigt att åka buss men bra med flyt överlag.
Just nu är jag mest irriterad på att jag fått en finne i ögonbrynet. Är inte det en jättekonstig placering? Det enda jag minns från mina tyskastudier på högstadiet är förövrigt ordet Riesenpickel som betyder jättefinne. Jag vet inte ens om jag minns rätt. Antecknar intresseklubben?

Laddade Batterier

En fantastisk tid hemma. Men nu lämnar jag det gråa, regniga vädret för ett än gråare och regnigare England. Det ska bli trevligt att träffa de gamla utbytesstudenterna och förfärligt att ta tag i skolan. Men det är bara att sätta tänderna i. Fullt ös medvetslös.

För Sverige I Tiden

Fredrik Lindströms nya program Världens modernaste land är underbart. Efter att ha kollat på de fyra första programmen har jag konstaterat att trots att det är generaliseringar av svenskar programmet baseras på faller jag inom ramen för alla exempel och påståenden hittills. Jag är sjukt typisk. Det är helt absurt att jag inte bor i Sverige alltid. För om det möjligtvis är något som gör mig en gnutta osvensk är det min ohämmade lokalpatriotism och hyllning av Sverige och det svenska. Loveitloveitloveit.
Fast visst har tv-programmet sina baksidor. De verkar till exempel ha glömt bort att till Svearike räknas inte bara folk boende i Stockholms län(Gööteboorg tja la la la la!) och Fredrik Lindström har ett sådant där vidrigt skägg nedanför läppen som stör estetiken. Vad heter sådana skägg? De är de fulaste jag vet. Värre än Maxon Jaxons näsa.
Men överlag alltså. Stabil balans mellan nytta och nöje. Det är så slipstenen ska dras.

This Is The Year

NYÅR

Förrätt: Chiliräkröra på fullkornsbädd
Huvudrätt: Tonfiskbiffar med ljummen fransk potatissallad
Efterrätt: Hjortronparfait

Dryck: Mousserande vin, glittercider, massa(!) olika sorters drinkar samt torrt vitt vin.

Bästa middagen. Jag, Lisa, Lotta och Marcus njöt av godaste maten i mannaminne. Sen hade vi fest på fyra personer fram till strax efter tolv då vi tog en taxi med snällaste taxichaffisen ever till Nivå. Där var kvartetten fortsatt tight sammansvetsad och drack fler drinkar än vad jag förtjänade. Fantastisk nyår med fantastiska fyra! På Avenyn till råga på allt. Fint att slå sig själv med häpnad då och då.

2006 var ett fint år. 2007 lär smälla än högre. Jag välkomnar med öppna armar.

(Vi tog förövrigt typ 450 bilder. Nedan följer ett axplock av min kameraskörd)