Ugly Är Ett Superfint Ord

"..som alla klottrar på förnäma väggar," sjöng en gång ett spexigt svenskt band som antagligen visste vad de snackade om då de beskrev England.

Idag begav jag mig, förvisso ofrivilligt men ändock, på en promenad genom Bristol. Englandstiden i allmänhet, och senaste veckan i synnerhet, har kantats av vinder i nästintill stormen Per-anda med regn som piskat i sidled i på bästa Göteborgsmanér. Men idag sken solen.
Trots ett visst intresse för form och arkitektur har jag inte reflekterat över hur vägen till min skola sett ut. Men idag när solen stod högt och gav byggnaderna bästa tänkbara ljus slog det mig. Britterna har katastroftaskig smak och byggnaderna ser ut som fängelser, miljonprojekt eller skokartonger med ett och annat inslag av pråliga slottsliknande byggnader insprängda vid de mest otippade platser. Det är ju kul att de vågar använda material som betong, betong, betong, sten och betong målat i grått och blått. Med vetskapen om att insidan är än värre ville jag i och för sig nästan gråta.
Men kanske är det ändå inte in- och utsidan som räknas. Kanske är det...baksidan?