Rumpa +Tjôt +Karrärsval

Jag hatar inte att snacka. Jag har aldrig hatat att snacka. Men nu alltså. Vilken mundiarré.
Eftersom jag går hemma ensam hela dagarna får jag ett extremt behov av att träffa folk på kvällarna och jag börjar sakta men säkert förvandlas till den bredaste, fylliagste och fläskigaste tjôtröven i Västra Götaland. Det finns inga gränser och alla konversationsämnen är intressanta och viktiga att avhandla. Så därför gör jag det, vilket leder till tjôt tjôt tjôt tjôt tjôt tjôt tjôt tjôt i en kaliber jag misstänker att inte ens Eminem och andra tuffa rappare skulle hänga med i.
Mest pratar jag om framtida studier och yrkesval och analyserar mig och mina kvaliter ner till atomer. Om jag var yrkesvägledare hade jag nog tipsat mig själv om att bli politiker, rappare, radiopratare, präst eller nåt annat tôjtvänligt yrke. Men jag vet inte. Lite polis- och socinomsug för tillfället. Talesman för polisen får det väl bli i så fall. Och GE goda råd som exempelvis kurator. Jag vet inte. Jag vet bara att jag just nu hör min röst. Och att jag älskar det.